Klockan är 15.38 och än sålänge har dagen varit ok.
I mitt huvud däremot har dagen varit hemsk.
Jag lever med en väldigt dålig självkänsla och ätstörningar, folk antar att bara för att man har ätstörningar så är man extremt smal men nej.
Jag är en helt vanlig människa med helt vanlig kropp. 1,76 och väger 70 (plus/minus), läkarna kallar mig normalviktig.
Jag vill bara förklara för alla er som inte förstår detta med ätstörningar. där finns så många olika sorters.
Man kan äta extremt mycket, man kan äta extremt lite, man kan äta massa och sen kräka upp det osvosv.
Man måste inte vara väldigt stor eller liten för att lida av ätstörningar.
Jag blir sedd på stan som en vanlig tjej i 19 års åldern, normal kroppsform, ler och skrattar alltid.
Ingen kan för två röda sekunder misstänka att jag är olycklig på insidan eller lider av ätstörningar.
När jag pratat med folk så säger dom bara till mig att jag har en fin kropp och att jag borde vara nöjd och att jag bara ska sluta upp med mitt tänkande.
jag kan inte! jag försöker verkligen men jag kan inte.. Inte än sålänge iallafall. Ger aldrig upp om att en dag få vara en helt vanlig lycklig tjej som bara e nöjd med sig själv, varken mer eller mindre.
Hur som helst.
Jag gjorde denna blogg och valde att vara anonym för jag vill kunna berätta för hela världen hur mitt huvud kaosar dagligen och för att ni som vill kan skriva hur ni blev av med det (om ni haft samma problem), bara snacka vanligt eller kommentera något. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nyss fått av allt smink o bytt om till myskläder. Sambon spelar och jag sitter i soffan och bara tar det lugnt.Har (i mina ögon) världensbästa sambo. Han berättar ofta hur vacker jag är (både när jag behöver höra det som mest och inte alls). Han är e...